Det här med att lyssna på kroppen

Jag har väl gått och blivit sjuk.
Det började i torsdags med att jag var lite tjock i halsen och idag är jag tjock i hela skallen. Är täppt i näsan, det rinner ur ögonen och jag är trött i kroppen. Trots att jag bara kört fyra pass den här veckan och jag tänkte köra mitt sista idag så blir det inte av, inte en chans. Jag kommer nog att vila i morgon också.
Hatar när det blir så, att man blir sjuk och måste vila. ÄR så himla rädd att jag, när jag blivit pigg igen, inte ska orka ta tag i träningen igen. Men va Ylva, skärp dig. Läste detta ån stans: ”Det tar inte en dag att bygga upp nya rutiner så det tar inte en dag att förstöra dem.” Antar att det ligger något i det. Så jag behöver inte vara rädd för att vara sjuk..

Veckan som kommer blir i alla fall en väldigt dålig träningsvecka. Åker ju till Ullared tidigare än tidigast på torsdagsmorgonså då blir det ingen träning. Det blir cokså väldigt svårt att få in 30 minuters motion.. Så egentligen borde jag ge mig själv ett undantag under tors-lör. Men jag vill inte. Jag vill inte behöva ge efter. Mamma tycker att jag ska äta frukost. Men då kan jag ju inte säga att sist jag åt frukost var i Berlin?
Vi åker klockan fem, det är fika klockan nio och jag får inte äta förns klockan elva, vem vet när det blir lunch. Borde jag äta? Jag kan kalla mackan vi äter vid nio för mellanmål så är fortfarande sista frukosten ätit i kärleksstaden. Men jag vill inte, vill klara av att hålla mig till diet och whatever under hela resan. Vet i alla fall att jag ska köpa på mig ett bra packe med celcius.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s