Jag klarar allt

När skolan började skrev jag ett inlägg om hur min sommar varit, hur jag klarar av att hålla träningen och maten. Jag var så himla stolt. Jag avslutade det inlägget med att skriva att nästan kapitel var framtiden och att jag inte oroade mig för att jag visste att jag skulle klara det. Nu vill jag säga att jag är mitt i det där kapitlet och det är ännu en sak jag klarat av.

Jag tror jag berättat det tidigare, att jag och Hugo skulle spela och sjunga på Gunillas(Ginas mamma)femtioårsfest. Jag och Hugo har filat på en repertoar sedan i somras och i lördags, var det dags.
I måndags förra veckan åkte vi hem till Tomas, Gunillas fästman, och provade mickar, högtalare och allt som hör till.Jag var så nervös att jag skakade på rösten och inte kom upp i vissa toner. Vi fick med oss alla saker hem till mig och hade under veckan en liten scen mitt på golvet i lägenheten. I fredags åkte vi ut till Rö, Sågverket där festen skulle hålla till och packade upp grejerna samt soundcheckade. Då var jag också nervös, men inte lika nervös som på måndagen.
På lördagen smällde det. 28 människor skulle höra mig sjunga och jag visste knappt själv ifall det lät bra eller inte. Men jag kom dit, med endast ett litet pirr i magen. Det var ett pirr blandat av nervositet och längtan. Vi körde igång, alla applåderade. Under kvällen spelade vi lite här och där, fortsatta applåder och folk kom fram till oss och berättade hur duktiga vi var. Vi var duktiga, vi var så himla bra och alla tyckte det. Jag har aldrig fått så mycket komplimanger förut.
Det var roligt, inte bara för att sjunga är kul men också för att Gunilla var så himla glad och för att alla gäster verkade nöjda.
Hugo och jag ägde.

Jag trodde inte att jag skulle klara av att sjunga inför publik. Jag trodde att jag skulle i sista stund, be Hugo köra själv för att jag inte skulle klara av det. Men den sista veckan fick jag börja intala mig själv, att jag skulle klara det. Jag fick intala mig själv att jag kunde sjunga även fast jag egentligen inte trodde på det. Och när lördagen kom så klarade jag det, jag klarade det och jag kunde sjunga.
Och efter alla komplimanger från alla människor som jag aldrig träffat förut som sagt att jag var bra på att sjunga, att jag var begåvad, att vi var så himla bra, efter de så jag tror jag på det. Hugo och jag var så himla bra, vi var så himla duktiga och jag kan sjunga.

Annonser

4 thoughts on “Jag klarar allt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s