Så slog hemlängtan till

Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig. Innan jag åkte så var jag också väldigt säker att jag skulle klara mig ifrån den ökända hemlängtan.
Visst att jag har haft hemlängtan. Men jag har haft den sorten som gör att jag blir lätt påmind om att jag faktiskt bor någon annanstans och att jag gör något annat. Den är med andra ord behaglig. Det är ju klart att den ibland blivit för stark, som i december då jag visste att jag skulle få åka hem en stund.
Jag längtar ju alltid, lagom mycket efter att få äta middag med familjen, typ potatismos och korv, att få krama om mamma och pappa innan jag går och lägger mig, kunna ringa Gina och säga ”nu gör vi nått” eller bara vara hemma. Men det är liksom sådan hemlängtan som inte gör att jag blir handlingsförlamad utan en sådan som är mysig på ett sätt.

Men nu har jag drabbats av riktig hemlängtan. Så pass att varje gång den träffar mig fylls mina ögon av tårar och jag måste gråta en stund. Den har en tendens att hitta sig in innanför min känslomur då jag stänger dörren om mig, är ute och går och mest av allt på kvällen.
Men fånigast av allt är väl att den inte har så mycket att göra med den vanliga hemlängtan, utan specifika saker.

Jag längtar efter massor av snö. Att klä på sig lager på lager med varma kläder, flätar håret och tar på sig ytterkläder så man knappt kan röra sig. Jag längtar efter att packa skotern och kälken full med mat och kläder för att åka ut en helg till jaktstugan, att lukta lite bensin och ha snö i håret efter skoterturer. Jag vill dra Måns på bobben bakom skotern, åka själv bakom skotern och även fast mina ben efter ett åk gör så himla ont så sätter jag mig där bak varje gång jag får chansen.
_MG_5037
_MG_4902

Jag längtar efter Klimpfjäll, efter vita bergstoppar och den lilla knuten av nervositet då jag och Gina åker iväg på skotrarna själva, kanske åker vi nånstans där vi inte åkt förut, kanske hittar vi inte tillbaka.
Jag vill sitta en hel dag på isen med tusentals andra människor, gå ner på tävlingsområdet där folk pimplar som galningar och äta god mat som är lagad utomhus. Det finns inget bättre än mat som är laga över eld.
_MG_6679
_MG_6729
_MG_6754

Jag längtar efter att träffa alla mina kusiner och åka pulka i morfars backe. Upp och ner och har vi tur så får vi skjuts upp för backen med nån på skoter. Jag vill köra skoterrace med Edvin och låta honom vinna för att jag inte vill att han kör så snabbt, jag vill grilla lunch i kåtan och torka blöta vantar vid elden så att de är någorlunda varma då vi vill ut och åka igen. Jag vill slänga mig i pudersnö, kolla upp på en klarblå himmel utan moln och tillslut bli på hoppad av nån av de mindre kusinerna, brottas och vinna pga av att jag är mycket större än dem.
_MG_3945
_MG_4016

I mitt rum har jag ett stort fönster. Där sätter jag mig innan jag går och lägger mig, för där kan man se himlen rätt bra. Oftast ser jag några stjärnor. Då påminner jag mig om att de där hemma, de ser samma himmel som jag. Så då jag missas de här roliga sakerna, då är vi i alla fall under samma himmel.

Så därför har jag varit lite tyst, för att ta hand om den där hemlängtan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s